Ledarskap – en del av chefskapet

Varför finns det så många som uppmanar oss att göra en skillnad mellan chefer och ledare? Det finns snart sagt hur mycket som helst att läsa om detta: gott om böcker och kurser som till och med gör denna skillnad till ett huvudnummer. Eftersom alla företag jag hittills har stött på, vill att cheferna ska vara bra på att leda, har jag kommit att undra varför det är intressant att beskriva chefskap som något som är skilt från ledarskap. Att begreppet chef sägs syfta på det formella ansvaret och begreppet ledare på förmågan att få folk med sig. Och att rollen som chef därför skulle vara inriktat på strikt ordergivning, medan rollen som ledare handlar om förmågan att bygga relationer. Men vad vinner man på att se chefskap som något annat än ledarskap, istället för något som inkluderar ledarskap? Personligen lutar jag åt att det handlar om en medvetet tillspetsad definition, framtagen i ett specifikt pedagogisk sammanhang, som med tiden börjat leva sitt eget liv och oreflekterat används som en beskrivning av verkligheten.

När begreppen används på ett seriöst och meningsfullt sätt, till exempel av tidningen Chef, i akademiska sammanhang eller hos några av de välkända utbildningsleverantörerna, beskrivs ledarskap som chefens viktigaste kompetensområde. Ledarskapet är inkluderat i chefsrollen. Det finns ingen direkt eller indirekt tolkning av chefskap  som något annat än en roll som kräver ledarskap. De flesta ledarskapsutbildningar riktar sig också till just chefer.  Men att begreppet chef i all seriös användning inkluderar ledarskap, betyder inte att ledarskap är något exklusivt för chefer. Att alla chefer är ledare, betyder med andra ord inte att alla ledare är chefer. Därför finns det mycket riktigt kurser i ledarskap för personer som inte är chefer. Allra enklast blir det förmodligen om man definierar chef som en ledare med  en formell besluts- och ansvarsposition. Köper man den beskrivningen, är det svårt att se vitsen med att lyfta fram skillnader mellan rollerna när det gäller ledarskapet.

Den del av chefskap som rör de organisatoriska och formella delarna, till exempel beslutsordning, ansvar och befogenheter – kan naturligtvis vara intressant att diskutera. Men att bryta loss en del av en komplex roll är en teoretisk övning som görs för att tydliggöra något. Det betyder inte att det finns verkliga chefsroller i riktiga organisationer, som bara består av formella befogenheter och som kräver ett omodernt ledarskap. Är det inte uppenbart att själva avsikten med att prata om ledarskap och chefskap är att jämföra olika ledarstilar? Den ordergivande kontra den relationsbyggande? Poängen är väl just att få chefer att anamma den relationsbyggande ledarstilen? Varför måsta man ta omvägen över en fiktiv chefsroll utan ledarskap för att göra den poängen? Borde man inte istället lämna uppdelningen av chefsrollen i en ledarskapsdel och en formell, organisatorisk del till dem som faktiskt vill diskutera organisation och beslutsordning? Varför anstränger man sig för att först skilja ledarskap och chefskap åt, för att sedan förklara vilket slags ledarskap en chef bör utöva?

Jag använder de här funderingarna som en kvalitetsavskiljare för böcker, utbildningar och konsulter inom ledarskap. De som tror att de bidrar med någon insikt när de förklarar att chefer måste leda, har en uppförsbacke när de ska övertyga mig om att de kan tillföra något väsentligt rörande ledarskap.

 

Posted in HR-filosofiskt